Piratkläder

22 maj 2009

Fick min lila supertröja igår. Äntligen! Det var kärlek vid första ögonkastet och vi har numera inlett en mycket intim relation. Jag har däremot planer på fler partners – någon måste ju hålla mig sällskap när min nyvunna kärlek är i tvättkorgen …

Seriöst, tröjan är urläcker och lyckas på något magiskt vis etablera sig som ett av mina favoritplagg helt i nivå med alla andra funky japantröjor jag plockat på mig under mina upptäcksresor. Falkvinge uppmanar os att bära piratlila inför valet, men jag behöver knappast uppmanas. Jag vill ha på min jämt!

Om tröjan hade varit ätbar hade jag mumsat i mig den kärleksfullt vid det här laget. Vilket leder mig utsökt in på en självklar fråga – när kommer piratbutiken att lansera piratgodis? Salta dödskallar och choklad-guldmynt med P-loggan på, någon? Och inför strandsäsongen vore inte piratparasoll och lila frisbees fel! :-)


Om rättegången görs om…

23 april 2009

…får domaren betala tillbaka sin muta då? Det frågade min far mig idag.

En fråga väl ställd. Min dag började med P3s avslöjande och slutar med Oscar Swartz fördjupning. När man inte trodde att det kunde bli mycket värre blev det det, och sedan blev det det en gång till. Det blir förstås svårt att avgöra om domaren är jävig eller ej, men det är lika lite upp till Tomas Norström att göra den bedömningen som det är upp till mig. Jag ser gärna att det här utreds noggrant och tycker personligen att domen tillsammans med de anledningar den stöds på inte känns lika underliga längre om vi antar att domaren är jävig.

Det flytande intryck jag fick av domens presenterade och de svar Norström gav på frågor till pressen innifrån tingsrätten var att formulerandet av domen, istället för att ha tillkommit naturligt, mer var en efterhandskonstruktion. Som att man på förhand vetat att man ska fälla de fyra åtalade, och att man sedan gjort en formulering utifrån det. Jämför med att man som forskare på förhand vill uppnå ett visst resultat med sin forskning och bångstyrigt tolkar sin data därefter, oavsett hur skevt det än blir.

Det är så jag uppfattar domen. Jag syftar förstås på att domen är ett beställningsjobb hela vägen igenom och även om jag helt och hållet saknar stöd för den teorin så skulle det knappast förvåna om så var fallet. Jag kan för övrigt förstå delar av en fällande dom som sådan – men bara om jag totalt ignorerar allt annat som talar för en friande dom. Det är som om forskaren har data som skrikande talar et tydligt språk – och väljer att totalignorera detta till förmån för att upprätthålla någon gammal ”sanning”. Från och med idag hade Norström hade varit mer trovärdig om han påstått att Elvis lever.

Falkvinge belyser på ett träffsäkert sätt hur skev situationen är. Det hade varit ett jäkla liv om Norström istället umgåtts med de åtalade. Men det finns ju ingen principiell skillnad, det är en sida av samma mnynt och vad som får det ena scenariot att framstå som sämre eller bättre är inget mer än fördomar. Just därför blir Falkvinge blir så träffsäker.

För att tala om någonting mer positivt – idag var jag på Piratpartiets möte på Café Gråmunken i Gamla Stan. Jag kom dit några minuter i halv sju och tyckte mig känna igen några av de som köade till kassan. Tänkte därför att det nog inte skulle vara så många nere i själva valvet då. Jag kunde inte ha haft mer fel. Det var smockfullt, verkligen smockfullt. Först tänkte jag att det måste vara en massa övriga cafégäster också men alla var mötesdeltagare. Jag hade turen att få en av de sista sittplatserna. Vi var säkert sextio pers som trängdes där nere och ytterligare tio-femton personer fick stå upp nedanför trappan. Ytterligare tio-femton personer lär ha vänt i trappan när de insåg hur sjukt mycket folk det var där.

Syret tog snabbt slut där nere och vi förflyttade oss till mynttorget. JRL tog fina bilder och en samlad bild på oss alla framför riksdagen lär komma upp i större format på stockholmsbloggen snart. Precis efter den togs började vi alla att skandera ”Fria TPB! Fria TPB!” och mottog nyfikna blickar från folket runtomkring. Det var verkligen en speciell, varm känsla där ute bland alla pirater och likasinnade och jag blev upprymd av att få prata med alla. Jag träffade bland annat Anders Erkéus som gav en intressant vinkel på EU-maskineriet och kunde förtydliga processerna bakom exempelvis telekompaketet. Han delade ut informationsblad för portalen där han är verksam.

En annan sak som togs upp där på mynttorget innan vi sista kvarvarande återvände till Gråmunken, var översättandet av partiprogrammet till japanska. Idén om detta föddes imorse på partiets chatkanal – ett väldigt spontant och svärmtypiskt inslag som kommer bli både utmanande och roligt. Det var härligt att mötas av uppmuntran och glädje på mötet idag när man nämner sådana saker. Janne bad mig bara tuta och köra och det gjorde mig mycket glad. Jag njuter verkligen av att tröskeln för engagemang i partiet är så förbaskat låg – Piratpartiet är inte bara ett sätt att engagera mig politiskt, utan erbjuder mig även möjligheten att utnyttja och utveckla min egen potential som människa på sätt som inte hade varit möjliga annars.


En sked raseriutbrott

22 april 2009

Ögonlocken är tunga som bly just nu men jag måste få det här ur mig. Via Copyriot får jag nos om tragiska nyheter.  Rektorn på konstfack tyckte tydligen att det var en god idé att anlita en jurist och denna tyckte i sin tur att det var en god idé att censurera lite konst… (tydligen)

Om jag förstått saken rätt är det följande del av Magdalena Nordins utställning ”Spring Village Farm”  som olagligförklarar verket. Av allt att döma verkar utställningen vara mycket välgjord och bara genom att ta del av musikdelen visa websidan gör mig rörd långt in i benmärgen. Det hade varit fantastiskt att få uppleva verket live. Men nu verkar det alltså som att den chansen inte kommer åter, bara för att det förekommer viss musik. Musik som för övrigt tillhör ett av spelhistoriens i särklass mest underskattade och förbisedda titlar – Terranigma – med musik som är minst lika bortglömd i dagsläget.

Jag spelade själv igenom spelet för en dryg månad sedan och det lämnade ett stort avtryck på mig. Därför är det med stor sorg som jag noterar att en så uppenbar kärleksförklaring till ett så underbart spel nu censureras. Jag finner inga ord för min frustration och lånar istället av min mer välartikulerade kompanjon:

VILKET JÄVLA ÄRKEPARAGRAFRYTTARRÖVHATTSMONGO ÄR DET SOM ÄR SÅ MISSLYCKAD OCH OLYCKLIG ATT HAN HON ELLER DET TYCKER ATT DET ÄR RELEVANT ATT FÖRSTÖRA NÅGOT SOM ÄR TILL GLÄDJE FÖR SÅ MÅNGA

DET HANDLAR INTE OM NÅGOT ANNAT ÄN ATT UPPRÄTTHÅLLA ETT REGELVERK SOM GYNNAR ETT SYSTEM FÖR MÄNNISKOR UTAN SJÄL

JAG VILL HA MIN JÄVLA SUPERNINTENDOMUSIK OCH JAG VILL HA MIN JÄVLA KONST OCH DET ÄR RENT SUNT FÖRNUFT ATT SÅDANT HÄR SKALL LYFTAS FRAM

NÄR DET OFFICIELLA SOUNDTRACKET INTE ENS SÄLJS I SVERIGE

HUR SKA MAN DÅ ENS KUNNA ANSE SIG HA EN TILLSTYMMELSE AV RÄTTEN ATT ENS NÄMNA ATT MUSIKEN INTE BORDE SPELAS I OFFENTLIGA SAMMANHANG? DET HANDLAR OM MONETÄRA VÄRDEN SOM ÄR SÅ OSANNOLIKA ATT DE INTE FINNS! DET BORDE INTE FINNAS EN MÄNNISKA PÅ DENNA JORD SOM SKULLE UPPMÄRKSAMMA OCH BLOCKERA DENNA UTSTÄLLNING AV NÅGOT ANNAT ÄN ILLVILJA

Jag kunde absolut inte ha sagt det bättre själv.  Det vore för övrigt kul om någon frågade Miyoko Kobayashi och Masanori Hikichi om vad de tycker om att de tillsammans med andra inspirerat en utställning som presenterar deras musik. Kanske får jag göra det någondag. Själv hade jag bara blivit glad och jag tror det borde vara en normal reaktion när någon fortfarande visar uppskattning för något man gjorde för 24 år sedan, och dessutom visar denan uppskattning i form av nytt skapande. Allt Magdalena gör är att sprida entusiasm för något som uppenbarligen påverkat henne positivt och jag ser verkligen inte det negativa i det. Vem är det som dödar kultur egentligen?


Ja till 138:an!

21 april 2009

La Quadrature du Net rapporterar att 138:an gick igenom med en majoritet på 40 mot 4. Jag letade runt efter andra bloggar som rapporterar och detsamma men hittade inget, förutom då Gunnar Hökmarks twitter-feed. Så varför inte själv skriva ett blogginlägg som uppmärksammar de glada nyheterna, tänkte jag, och här är vi nu.

Jag är förstås jätteglad nu men av följande flow-chart är det tydligen alldeles för tidigt att ropa hej än. Kanske är det i sådana här lägen man skickar blommor till svenska parlamentariker? De ska ju ha ros också, men vad vet jag. Det känns ju å andra sidan lite märkligt att berömma folk för saker som egentligen borde vara självklara, tänker jag, och minns en fin slashdot-kommentar.

Slutligen skall erkännas att jag fegade ur idag efter ytterligare ett par samtal. Det var inte många som svarade i telefon klockan elva en förmiddag.  Men med facit i hand var det bara min heder som stod på spel : )


Att ringa MEP

20 april 2009

Sådär. Nu slår jag två flugor i en sten och väcker bloggen med lite goda nyheter.

Idag har jag tagit mig i kragen och utmanat några av mina inre rädslor (kan man för övrigt ha yttre rädslor?) – jag har ringt eu-parlamentarikerTelekompaketet har inte undgått mig men liksom tidigare har jag dragit mig för att ringa eller mejla. Jag har helt enkelt avfärdat mig som ”den typen som inte gör sånt”. Som om jag inte hade de rätta kvalifikationerna.

Det är förstås väldigt negativt och dumt att tänka så, det vet jag. Den enda kvalifikation som behövs om någon är väl att man är eu-medborgare. Just det – eu-medborgare. Jag hade inte tänkt på det i de banorna innan jag snubblade in på telekompaketet.se.  Jag är inte bara svensk medborgare utan eu-medborgare också. Fantastiskt!

Hursomhelst, jag har utmanat mig själv idag och i slutändan behövdes det inte mer än lite uppmuntran på PPs irc-kanal och ett blogginlägg. Och jag måste säga att det känns fantastiskt skönt att ha ringt, att ha stått upp för mina rättigheter som medborgare. Nu kan ingen längre beskylla mig för att vara för mycket snack och lite hockey… och hur firar man det bättre än med ett blogginlägg? Jag hoppas att kära läsare kan göra mig sällskap, om inte imorgon så med samtal till parlamentariker innan voteringen den 5e Maj.

Och hur det gick att ringa? Efter att ha läst Panterdjurets lägesrapport var det föga förvånande att höra sekreterare för Lena Ek och Gunnar Hökmark förklara att de båda varit positiva till tillägg 138 redan från början. Båda av dem tipsade mig om deras bloggar och var trevliga. Göran Färm fick jag inte tag på, och inte heller diverse tyska och brittiska parlamentariker. Konstiga arbetstider i all ära, men vad skall man vänta sig klockan sju på kvällen. Imorgon är det jag som betar av om inte hela så åtminstonde en stor del av ITRE-listan.


trollmedia

02 mars 2009

Det har blivit en del rabalder sedan DN tabbade sig häromdagen. Eller tabbade och tabbade,  epic fail är väl en mer passande beskrivning. Men det skall erkännas att jag inte läst artikeln själv utan hållit mig till bloggares reaktioner och utlåtanden. DN och annan gammelmedia får sällan några sidvisningar av mig numera och ovan nämnda trollartikel är ett gott exempel på vad det är jag inte missar. DN har uppenbarligen inte förstått vare sig Internet eller deltagarkulturen.

Enligt min uppfattning är Internet väldigt demokratiserande. Peter Sunde beskrev under rättegångsförhandlingarna Pirate Bay som demokratiserande, vilket fick mig att fundera. Jag vill påstå att Pirate Bay är på många sätt Internet i sin finaste form, precis som politiskt bloggande är ett annat. Det är ytterst tveksamt om debatten kring FRA hade existerat utan dessa två krafter och det talar ju sitt tydliga språk – Internet i sin nuvarande form har gett vanliga människor ett maktverktyg utan dess like. Inte undra på att traditionella maktstrukturer är rädda.

Här skulle jag vilja säga att politiker inte förstått Internet men jag är inte så säker på den saken. Möjligen är kunskapsnivån i regel låg bland sittande riksdagsledamöter, men jag tror inte att de människor som försöker driva igenom avtal som ACTA eller vurmar för registrering av bloggare har undgått att inse vad Internet innebär – annars hade de inte envisats med att försöka ”förstöra” Internet.

Vilket gör det väldigt tryggt att ha Piratpartiet att hålla fast vid. De tar ju faktiskt demokrati på jäkligt stort allvar.


Välkommen in i (s)värmen!

01 mars 2009

Det är ingen hemlighet att folk strömmat in till piratpartiet de senaste två veckorna. Anledningen till detta är väl lika tråkig som uppenbar, med visst undantag för Spectrial, som ju lyckas vara både roligt, skrämmande och motbjudande på samma gång. Däremot är det väldigt trevligt att folk väljer att ta ställning för något de tror på. Eller för all del inte tror på. Det är i vart fall så jag ser på detta ”att bli medlem”. Det är ett enkelt ställningstagande, och med enkelt menar jag att det inte förekommer en väldig byråkrati eller att det skulle finnas ett organiserat maskineri som avskräcker folk från att gå med. Jag har vänner som har uttryckt något slags diffus rädsla för att gå med i ett politiskt parti, som om det skulle finnas ett krav på aktivitet och liknande. Men det finns ju inte det i piratpartiet.

När jag gick med i piratpartiet var det helt och hållet ett ställningstagande och för mig ett enkelt sådant – det var plågsamt uppenbart att piratpartiet är det enda parti som tar en aktiv ställning mot och för den samhällsomvälvning som sker. Jag syftar nu på en maktförskjutning som sker på många håll i världen, där staten får allt mer långtgående möjigheter att göra lite som de vill med folks privatliv. Eller för all del privata intressen – IPRED är ett exempel på detta.

Det var alltså en stor trygghet för mig att kunna gå med i piratpartiet. Det gav mig något att tro på och sedermera kämpa för. Jag upptäckte efterhand att det var väldigt kul att kunna engagera sig politiskt, vilket jag aldrig gjort tidigare.  Rick Falkvinge skriver om just det här. Om svärmandet – om hur enkelt det är att engagera sig för den som vill. Det är ju därför jag börjat blogga – för att kunna vara en del av svärmen, eller åtminstone bidra med egna åsikter.  Allra viktigast för mig är, som jag nämnde tidigare, att inte vara tyst längre. Jag pratar om och kring piratpartiet dagligen och bloggandet blir nu en förlängning av det. Samt ett sätt att skona somliga i min omgivning numera plågade individer. Tihi.

Jag måste dock påpeka att jag ju inte på något sätt är en representant för piratpartiet per se, snarare en representant för hur somliga medlemmar kan tänkas resonera. Men i ärlighetens namn tror jag nog att jag avviker en del ibland, vilket kanske kommer synas längre fram. Fast, frågan är ju den om det ens finns en enhetlig linje för piratpartiet bortom de obestridliga grundvärdena. Till piratpartiet kommer ju folk från alla läger. Men mer om det en annan dag. Jag avslutar med att till piratpartiet nyanlända, goa, glada och tjäcka och fantastiska människor säga: Välkommen in i svärmen!


välkommen

27 februari 2009

Jaha, då var det dags. Jag tänker vara fåordig för tillfället, det blir mer spännande så. Trevlig läsning utlovas dock inom kort.  Bloggen är tänkt att fungera som en ventil där jag kan dela med mig av tankar och upptäckter och saker som berör. Jag har haft en blogg i tankarna en längre tid och anledningen till att jag börjar skriva nu och inte sen är främst den att jag inte vill vara tyst längre – inte när IPRED är på intågande och rättegången (ni vet vilken) pågår för fullt. Man kan väl säga att det är för bra för att missa.

Vi ses i framtiden!