Det är ingen hemlighet att folk strömmat in till piratpartiet de senaste två veckorna. Anledningen till detta är väl lika tråkig som uppenbar, med visst undantag för Spectrial, som ju lyckas vara både roligt, skrämmande och motbjudande på samma gång. Däremot är det väldigt trevligt att folk väljer att ta ställning för något de tror på. Eller för all del inte tror på. Det är i vart fall så jag ser på detta ”att bli medlem”. Det är ett enkelt ställningstagande, och med enkelt menar jag att det inte förekommer en väldig byråkrati eller att det skulle finnas ett organiserat maskineri som avskräcker folk från att gå med. Jag har vänner som har uttryckt något slags diffus rädsla för att gå med i ett politiskt parti, som om det skulle finnas ett krav på aktivitet och liknande. Men det finns ju inte det i piratpartiet.
När jag gick med i piratpartiet var det helt och hållet ett ställningstagande och för mig ett enkelt sådant – det var plågsamt uppenbart att piratpartiet är det enda parti som tar en aktiv ställning mot och för den samhällsomvälvning som sker. Jag syftar nu på en maktförskjutning som sker på många håll i världen, där staten får allt mer långtgående möjigheter att göra lite som de vill med folks privatliv. Eller för all del privata intressen – IPRED är ett exempel på detta.
Det var alltså en stor trygghet för mig att kunna gå med i piratpartiet. Det gav mig något att tro på och sedermera kämpa för. Jag upptäckte efterhand att det var väldigt kul att kunna engagera sig politiskt, vilket jag aldrig gjort tidigare. Rick Falkvinge skriver om just det här. Om svärmandet – om hur enkelt det är att engagera sig för den som vill. Det är ju därför jag börjat blogga – för att kunna vara en del av svärmen, eller åtminstone bidra med egna åsikter. Allra viktigast för mig är, som jag nämnde tidigare, att inte vara tyst längre. Jag pratar om och kring piratpartiet dagligen och bloggandet blir nu en förlängning av det. Samt ett sätt att skona somliga i min omgivning numera plågade individer. Tihi.
Jag måste dock påpeka att jag ju inte på något sätt är en representant för piratpartiet per se, snarare en representant för hur somliga medlemmar kan tänkas resonera. Men i ärlighetens namn tror jag nog att jag avviker en del ibland, vilket kanske kommer synas längre fram. Fast, frågan är ju den om det ens finns en enhetlig linje för piratpartiet bortom de obestridliga grundvärdena. Till piratpartiet kommer ju folk från alla läger. Men mer om det en annan dag. Jag avslutar med att till piratpartiet nyanlända, goa, glada och tjäcka och fantastiska människor säga: Välkommen in i svärmen!
gummisnodd 